Tur

Vilken tur man har att man slapp att vara med under Finska vinterkriget.

Tomten är far till alla barnen

För er alla som har sett den underbara filmen som alltid brukar sändas på SVT runt jul så kan jag säga att jag har varit där eller snarare jag är där varje år. Ända sedan jag träffade mina barns far har vi firat jul ihop, detta trots att vi har varit skilda i en oherrans massa år. Men vi trotsar samhället och alla regler som säger att man inte ska göra så utan vi försvarar oss med att vi gör det för barnen skull.
Jag kommer osökt ihåg när jag för 9-10 år sedan levde i en relation med en annan man än han som är barnens far och han och jag hade bestämt oss för att också gå skilda vägar för att jag hade träffat en annan att tjola (kramas) med.
Detta hände just vid juletid.
Och det vet ju alla att man ska ju inte lämna någon innan jul eller semester. Men ibland kan man inte hjälpa att känslorna går före förnuft och förståndet.
Sagt och gjort, min nya relation och jag ville gärna fira jul ihop och det gamla x:et ville också fira jul ihop med mig och barnen.
Så det fanns inget annat att göra än att jag fick ta med mig min nya parhäst och den gamla hingsten ut till Asker för att fira jul. Där ute hos pappan till barnen väntades nästan samma historia.
Hans dåvarande flickväns gamla x sedan en massa år tillbaka hade ingenstans att vara den julen och var såklart inbjuden till detta öppna hem så dem faktiskt var under dem här åren.
Så där satt vi jag, mitt gamla x och min nyfunna vän, pappan och hans flickvän tillsammans med hennes pojkes pappa och alla barnen.
Det var en syn för alla gudar och jag kan säga att så har det sedan sett ut sen dess runt granen och julbordet.
En massa blandningar av folk in kommer nya relationer och ut går dem gamla det är bara kärnan, stommen som ser lika ut varje år.
Nämligen mamma, pappa och barnen.

Med det vill jag säga till er alla att under julen kan man glömma allt skit och groll som har varit och lyft blicken en aning så ska ni se att det går att lösa alla problem och det finns ingen som ska behöva lämnas utanför när Julen står för dörren.

En riktigt God Jul till er alla.
Frid

Ta bladet från munnen

Läste i AB.se om Simon som åkte ut från Robinsson igår. Läste att han själv hade bett om att få åka ut och hem. Som han sa : Att längtan efter dottern och 70 myggbett hade blivit för jobbiga för honom..

Ja du Simon du hade då inte klarat av att vara en Robinsson, fattar inte ens att du sökte till programmet?

När man bara är med för att få sina 15 minuter i media så tycker jag personligen att man ska häcklas och få skämmas en hel del. Att man sedan har kommit överens med dem andra som var med att inte berätta detta för någon varken under programmet eller sedan och går ut i tidningen med det för att man inte vill framträda som en som inte är omtyckt då är det hela patetisk.

Dem måste se om casting rutinerna för detta program som kostar miljoner att spela in. Så mycket folk som söker och dem hittar 18 stycken som man tror och satsar på, och så åker 2 hem ganska med en gång. Då kan man undra på kvalitén på dem andra tusentals som söker.
Satt och diskuterade detta med några vänner och vi var nog rörande överens om att det måste till lite män och kvinnor som har lite erfarenhet av livet, som inte ger upp pga. av myggbett och hunger.
Det är väl det som är utmaningen, att se hur långt man kan gå vid kriser och katastrofer.
Att veta att man skulle överleva flera dygn i skogen eller djungel. Är det inte det man vill eftersträva när man är med i dessa program?

Nej Kanal 4 börja med att söka personer som har levt och som har varit med om prövningar i livet, personer som gillar utmaningar och som inte räds sin längtan efter familjen. Inget fel att längta det är inte det jag menar, missförstå mig rätt. Men att ge upp så lätt är dålig respekt för dem som sökte och inte kom med..

Tack för mig! Hej!

När man kommer på sig själv.

Hade min yngsta dotter Julia hos mig i helgen och som vanligt så blir det en hel del skratt och mycket prat om både killar och annat ”viktigt”.
Killar är ju så klart viktigast i hennes liv just nu, killar och kompisarna i skolan.
Medans jag kanske anser att skolarbetet, hur det går hemma och om hon trivs och mår bra kanske är viktigare.
Men vi brukar hinna med att avverka alla ämnen fast då i hennes prioriteringsordning såklart.
Och den här gången så pratade vi om en sak som påminde mig väldigt mycket om mig själv som barn eller kanske ska jag säga den yngre tonåren.
Och det var nämligen det när man kommer på att man tänker mycket, eller att man överhuvudtaget tänker och har funderingar som florerar helt av sig själv i huvudet.

Jag kommer så väl ihåg att jag satt bak i en bil på väg någonstans och helt plötsligt så satt jag och funderade på något.
Tankarna bara kom av sig själv liksom. Jag kan verkligen inte ihåg vad det handlade om och jag kan inte heller komma ihåg exakt hur gammal jag var.

Men just det att kunna få fatt i en tanke och fundera på den var för mig just då en sådan wow - upplevelse eftersom det förmodligen bara hade varit vanliga basala och fundamentala tankar som hade funnit där tidigare som t.ex. hungrig, trött, glad, ledsen och nödig på något sätt.
Men nu helt plötsligt så fanns det långa meningar i skallen och jag kommer så väl ihåg att jag tänkte att kommer det nu alltid att vara så här, att jag har liksom röster som diskuterar och som funderar i mitt huvud och som ingen annan kan ta del av.
Det vart nästan lite jobbigt efter ett tag och jag försökte att blunda och se om jag kunde mana bort dem på något vis, men det gjorde det hela bara ännu mera märkligare eftersom jag då även började fundera på varför jag gjorde så.
Till slut gav jag upp och fick helt enkelt accepterar det hela.
Samma sak hade min dotter alltså upplevt nu, kanske inte så att hon inte har tänkt tidigare men att helt plötsligt ha så mycket att mera fundera på.
Att fler och fler av hennes tidigare insikter om hur saker och ting ska vara har blivit till eftertankar och undringar som kanske ställer vissa saker på sin ände och spets som inte alls stämmer överrens med hur hon har blivit uppfostrad om att tycka och tänka tidigare.

Med en pappa som är ganska så intolerant, fördomsfull och rätt så trångsynt i vad det gäller det mesta och en mamma som lever helt tvärtom och som ganska väl kommer ihåg sin egen tonårsrevolt mot allt och hängde med både kreti och pleti utan att ta någon som helst ställning till det.
Självklart jag kan förstå att hon helt plötsligt har fått mycket att fundera på.
Vad är rätt och vad är fel, vem har rätt i sina värderingar, och vem av oss har rätt inställning när det gäller åt vilket håll hon ska ta sina beslut vad det gäller inriktning på livet, skolan och vänner
Eller kan det vara så att hon själv har en kurs i livet som inte alls passar in i något av dem som vi försöker få henne att gå.
Jag är i alla fall väldigt glad över att få vara med på den här resan och se vart den kommer att ta henne.

Sensommar, midsommar eller brittsommar

När man planerar sin semester och tänker sommar så visst tänker väl fler än jag då på juni, juli och augusti?
Men är det sommar nu? Eller kan man kanske säga höst?
Tidig höst säger många, men vad är det då?
Finns mig veterligen ingen årstid som heter så.
Fast vad vet jag?
När jag gick i skolan så fanns det ett land som fram till 1991 hette Jugoslavien. Men idag existeras inte ens det landet utan har delats upp i flera länder.
Och ett annat land som hette Tjeckoslovakien fram till 1992 och som sedan delade upp sig på två.
Och för att inte nämna Sovjetunionen som var en union som bestod av 15 republiker som var och en är självständiga stater idag.
Dem tre länderna var ju lätta att hålla reda på när man gick i skolan och hade Geografi.

Men tänk att försöka som vuxen att försöka lära sig alla dessa nya länder som skapats.
Många kan man idag, men det finns fortfarande flera av dem som jag inte vet något om och skulle definitivt inte kunna peka ut dem på en karta.

Apropå karta, har man bytt ut kartorna i alla skolor och uppdaterat alla skolböcker och atlas?

Med tanke på de resurser som det inte längre finns för skolan så kan jag se framför mig hur lärarna sitter på helger och lov med tippex.
Bok efter bok sitter dem övertidsavlösta lärarna och sniffar i sig tippex medan dem samtidigt tejpar dit lite nya sidor från den rutiga kollegoblocket med mallen av jorden i hårdkartong som man kan rita efter och sätta dit dem nya landgränserna och namnen på dem nya länderna.

Men nu är jag långt ifrån ämnet men med detta menar jag att även årstiderna kanske kan bli flera? Och egentligen varför inte?

Redan idag säger man brittsommar om varma, soliga och sommarliknade dagar under hösten. Sensommar och försommar finns också.
Allt för att dra ut på dem få sommar månader som vi har.
Men vad jag ville säga var att jag hellre skulle kalla maj för en sommarmånad än augusti.
Just för det är nästa en regel än undantag att dem finaste och varmaste dagarna på året brukar ske strax innan skolorna har tagit lov.
Och då borde man kanske ändra lite på dem här gamla sederna som vi har idag med att skolorna tar lov i början på maj och att man börjar skolan lite tidigare istället, kanske i slutet på juli.
Eller att man gör sommar längre med att även ge maj den statusen.
Uppgradera maj helt enkelt.
Och ge oss mera valfrihet när det gäller semesterveckorna.

Det här med att lägga golv

Såg ett reklaminslag för ett tag sedan där en gammal man kommer hem till en något yngre kvinna och hjälper henne att lägga det s.k. klickgolvet i ett rum under tiden som hon sätter på kaffet.
- Verkar skitenkelt tänkte jag då när jag såg det.

Nu har jag ju haft turen att aldrig själv behöva hantera sådana företeelser ensam någon gång. Har haft människor runt omkring mig som har varit duktiga på att hantera både hammare, spik och såg.
Men nu när man är allena och bara har själv att be om hjälp vid större hemprojekt så får man helt enkelt bli sin egen lyckas smed.
Så när jag flyttade in i min lägenhet som är både stor, sliten och mycket gammal med betoning på sliten så fanns det en hel del projekt som hade krävts Martin Timells raska manskap eller varför inte pojkarna Johnnie och Mattias från gamla hederliga Room Service.

Jag anser mig själv inte vara helt tappad bakom en vagn när det gäller att fixa till med både det ena och andra vad det gäller hus och hem.
Efter att ha varit gift med en dilettant byggherre i en oherrans massa år så har man varit hantlangare i det mesta var det gäller nyproducerande hus och andra boningar som varit mest bebodd av endast maror och gastar innan vi har satt vårt bomärke på det.
Usch detta får mig genast att tänka på huset som Gud glömde och som ligger strax norr om Örebro och det var verkligen inte beboeligt för någon levande själ men det får bli en annan historia.
Jag har även haft äran att få lära andra att tapetsera och kan det mesta vad det gäller att baka och sy.
Som ensamstående 3 barnsmamma och heltidsstuderande i flera år så har man måste lära sig att sy barnen kläder och baka allt matbröd för annars hade verkligen inte pengarna räckt mer än den första veckan.

Men av allt detta som jag har gjort och lärt mig så verkar just lägga ”klickgolv” det allra enklaste av det enkla. Men snälla ni, det fattar ni väl själva, att kunna lägga golv på mindre tid än vad det tar att koka kaffe.
Sagolikt påfund.

Kan man tänka sig någon bättre golvuppfinning än detta?
Så när jag efter att ha slitit sönder den sista missfärgade tubsockan med rosa skimmer från Stadium på spikar från den åldriga linoleummatta anno 1800-tal så var måttet rågad. Här ska läggas golv.

Jag kan se det framför mig när jag hoppar fram till soffan för att se hur illa skadad både sockan och tårna är - ett N Y T T F I N T F R Ä S C H T trägolv med klickljud.

Nu börjar en vandring av sällan skådat slag mellan ByggMax, Rusta, Ikea, K-Rauta och vårt nya fina hypermoderna Bauhaus.
In och ut mellan dem olika företagens hemsidor och sitta timma-vis för att läsa på forum gjorda av dem som redan har bra och dåliga erfarenheter av amatörgolvsläggning, kolla och jämföra priser och kvalitéer.
Fundera och rådslå och till sist så får tyvärr den tomma, nötta, ekande portmonnän avgöra.
Det får bli ett golv från Rusta 49kr/kvm i något ekliknade träslag. Och hur gick det sedan då? Det berättar jag nästa gång