En gång för länge sedan

När mina barn var liten och riktigt små och jag fortfarande hade Glada Hudik som postadress så var det knappast en dag som inte ugnen gick varm och även symaskinen.
Jag var en sådan där morsa som jag idag kan tycka verka lite lite, neurotisk laddad. Och det sitter säkert i från min barndom då jag hade en morsa som skulle storstäda och storbaka i tid och otid. Egentligen inge fel i det, men man kommer inte själv i första rummet en enda gång. Utan man lever för sin familj och vill att allt ska vara tipp topp för deras skull.

När mina barn växte upp och jag själv insåg att detta är inte frisk för mig så börja jag sakta men säkert att sluta med vissa av mina tvångssaker. Jag börja med att inse att barnen inte längre skulle behöva ha mina hemmasydda kläder, sedan fattade jag också att alla dem pysselkvällar som jag hade för mig själv när barnen sov och min man jobbade (han jobbade 24/7/365) inte var något att ha egentligen.
Alltså hur många kransar kan man ha utan att det blir för mycket, eller alla dukar som jag virkade, överkast och gardiner som jag sydde när skulle jag använda allt.
Det var även då som jag och familjen flyttade till Örebro och startade s.k ett nytt liv. Jaha vad skulle jag då hitta på i mitt nya liv tänker ni? Jo jag började att sälja Tupparware, blev en av dem bästa i länet och hade ta mig sjutton plastskålar med olika lock både högt och lågt. Jag fick en egen grupp som jag kallade Björnligan och vi var med på listan över dem duktigaste säljarna i länet. Jag fick även förmånen att åka till London tillsammans med andra duktiga säljare och det året kommer jag igår att alla julklappar kom från England och en del till och med från Harrords.

Den dagen jag och min man skilde oss så får jag runt i Örebro med ca 15 bananlådor med plast säker av ett värde på hundra tusen och bara skänkte bort allt. Den som ville fick ta vad den ville ha. Jag slängde dem sista lådorna på tippen. Den dagen började jag om från NOLL..Jag slutade totalt med att baka, sy, sticka, virka, flänga runt och jag slutade även med mitt älskade intresse träning. Jag hade under denna tid i Örebro blivit stepup ledare och körde för fulla hus 2 gånger i veckan. En tid som jag älskade och saknar idag. Men även det var en nödvändighet för mig att lägga på hyllan just då.

Idag har jag hittade tillbaka till min träning för 7 år sedan och den kommer jag förmodligen aldrig att ge upp heller. Men ledare det blir jag nog inte mera. För då börjar det att blossa upp igen, det att man ska göra så mycket mera för alla. Jag bakar vid behov vilket betyder nästan aldrig och jag städar när det behövs. Jag trivs med livet och inser att det som var, var en fas i livet då som jag inte kunde komma undan och det som är idag är en annan fas som jag tacksamt tar emot. Var sak har sin plats som någon klok människa har sagt.

Min favvodag är här

Torsdag och helg i siktet, det blir en väldigt lung och soft helg med yngsta dottern i huset.
Antar att vi kommer att ta BMW ut på en lite tur eftersom dottern har börjat att övningsköra lite smått..
Det är dem gångerna som jag känner av att jag börjar få vuxna barn när dem till och med övningskör med sin mamma. Fast jag vet ju att dem är vuxna alla tre. Men det blir mera påtagligt när det sker vuxensaker runt omkring dem, som igår när yngsta var på anställningsintervju. Det är ju verkligen en vuxensak.

Att anta en utmaning

Alla som känner mig vet att jag är ingen tävlingsmänniska på något vis. Fast jag har en otroligt bra karaktär och har jag bestämt mig för att göra eller hålla något så gör jag det så stenhårt att man nästa kan tycka att jag går till överdrift.
Så när mina bästa vänner sinsemellan drar igång så blir det snarare en tävling för dem och en prestige för mig att kunna hålla mig hela vägen och gärna lite till. Och för att det ska bli så rättvist som möjligt eftersom vi inte har samma förutsättningar hela bunten så är inte reglerna helt lika för dem andra som för mig.
Men dem godtog min lösning och nu gäller det att komma fram till vad man får om man vinner. Och eftersom jag inte är tävlingsmänniska som sagt så tror jag heller inte på att jag vinner så jag måste tänka ut något som inte svider så väldigt i plånkan. Är det någon som har förslag på vad man ska få om man vinner en utmaning som gäller över 15 veckor?

Omgärdad

Runt omkring mig finns det underbara människor som finns där för mig allhelst jag vill och behöver.

Älskar er alla. Ingen nämnd och ingen glömd.

Men ni som kräver och däver, er orkar jag inte med.

En tanke, en hälsning ibland, en blick som har kärlek och omtanke i sig det är allt som en underbar vänskap eller relation behöver. Och nu ska jag åka iväg till två som har allt det som en bra vänskap bör ha. Omtanke, värme och inga krav.