En gång för länge sedan

När mina barn var liten och riktigt små och jag fortfarande hade Glada Hudik som postadress så var det knappast en dag som inte ugnen gick varm och även symaskinen.
Jag var en sådan där morsa som jag idag kan tycka verka lite lite, neurotisk laddad. Och det sitter säkert i från min barndom då jag hade en morsa som skulle storstäda och storbaka i tid och otid. Egentligen inge fel i det, men man kommer inte själv i första rummet en enda gång. Utan man lever för sin familj och vill att allt ska vara tipp topp för deras skull.

När mina barn växte upp och jag själv insåg att detta är inte frisk för mig så börja jag sakta men säkert att sluta med vissa av mina tvångssaker. Jag börja med att inse att barnen inte längre skulle behöva ha mina hemmasydda kläder, sedan fattade jag också att alla dem pysselkvällar som jag hade för mig själv när barnen sov och min man jobbade (han jobbade 24/7/365) inte var något att ha egentligen.
Alltså hur många kransar kan man ha utan att det blir för mycket, eller alla dukar som jag virkade, överkast och gardiner som jag sydde när skulle jag använda allt.
Det var även då som jag och familjen flyttade till Örebro och startade s.k ett nytt liv. Jaha vad skulle jag då hitta på i mitt nya liv tänker ni? Jo jag började att sälja Tupparware, blev en av dem bästa i länet och hade ta mig sjutton plastskålar med olika lock både högt och lågt. Jag fick en egen grupp som jag kallade Björnligan och vi var med på listan över dem duktigaste säljarna i länet. Jag fick även förmånen att åka till London tillsammans med andra duktiga säljare och det året kommer jag igår att alla julklappar kom från England och en del till och med från Harrords.

Den dagen jag och min man skilde oss så får jag runt i Örebro med ca 15 bananlådor med plast säker av ett värde på hundra tusen och bara skänkte bort allt. Den som ville fick ta vad den ville ha. Jag slängde dem sista lådorna på tippen. Den dagen började jag om från NOLL..Jag slutade totalt med att baka, sy, sticka, virka, flänga runt och jag slutade även med mitt älskade intresse träning. Jag hade under denna tid i Örebro blivit stepup ledare och körde för fulla hus 2 gånger i veckan. En tid som jag älskade och saknar idag. Men även det var en nödvändighet för mig att lägga på hyllan just då.

Idag har jag hittade tillbaka till min träning för 7 år sedan och den kommer jag förmodligen aldrig att ge upp heller. Men ledare det blir jag nog inte mera. För då börjar det att blossa upp igen, det att man ska göra så mycket mera för alla. Jag bakar vid behov vilket betyder nästan aldrig och jag städar när det behövs. Jag trivs med livet och inser att det som var, var en fas i livet då som jag inte kunde komma undan och det som är idag är en annan fas som jag tacksamt tar emot. Var sak har sin plats som någon klok människa har sagt.