Redan 2011 och bloggen har varit totalt inaktuell i flera månader.Jag gillar inte det och har varit nära att avsluta den helt. Ska man ha en blogg så ska den vara aktuell och levande.
Jag skyller allt på CSN som har förstört min glädje att skriva (lång historia som jag inte orkar att skriva om)
Men eftersom jag vet att jag kommer att sakna att få skriva av mig så har bloggen fått vara kvar och nu ska jag ta den ett steg framåt med den och ha den som mitt vanliga livs-snöre.
Att få skriva av sig är och har alltid varit min terapi av få ur mig mina alla konstigheter/ideér/påhittigheter/funderingar/spekulationer som ploppar upp i min hjärna.
Men vad min hjärna just nu är full så är det min resa till Bali som sker i Juni. Det kändes så gött i kroppen när jag klickade på knappen Boka efter att ha länge kollat på andra länder, kollat priser, hotell och förslag.
Men då Carin min vän från Örebro var på Bali i November med sin kille i 3 veckor så kände jag att dit ska jag. Bali..ett land som man bara har drömt om att kunna åka till.
Som barn och även senare i livet så har Bali varit i land som känns så väldigt avlägset och främmande, har aldrig i min vildaste fantasi trott att jag skulle kunna ha en möjlighet att kunna åka dit.
Så i Juni under 2 veckor så ska jag få leva min dröm, att ligga på playan i Sanur med sand mellan tårna och dricka paralydrinkar under palmerna och med havet som utsikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar